Hannes, sonen, håller på med sina sluttentamen, men ville vila lite från studierna. Han hoppade direkt på idén att han kunde måla bänken. Tack för det, tänkte jag. En sak mindre för mig. Entusiastiskt tog han sig an arbetet, trots att det betydde att han fick cykla ner till Brico (vår lokala hantverksaffär) och inhandla en roller. Bänken flyttades ut på gräsmattan och sedan var det bara att sätta igång.
När den väl torkat upptäckte vi att det räckte med en omgång färg, så det var bara att sätta tillbaka den och börja rensa upp och dekorera lite finare än innan. Jag har alltid haft ett gammalt duschdraperi som har täckt toppen och framsidan. Då gör det inte så mycket att det ser lite 'oredigt' ut undertill.
Voilà! |
Nu ville jag göra det ordentligt och inte använda duschdraperiet igen. Från början hade jag tänkt hänga ett tyg framför som man kunde dra undan från mitten. Nu tog jag upp den idén igen, när jag nu ändå har tid till mitt förfogande. Det är bara ett problem; jag och symaskiner går inte ihop. Det är något kemiskt. Jag börjar full av förtroende och uppmanar mig själv att jag ska ha världens tålamod. Sedan går något fel, och då slänger jag undan allt. Ändå ger jag mig mest på att sy raka sömmar. Hur svårt kan det vara? Mycket svårt när trådar och tyg tråcklar in sig. Men, skam den som ger sig. Jag har ett härligt blå/vittrandigt (stora ränder) tyg som jag tänkte skulle passa här. Idag såg jag också på en annan blog hur man 'lätt' kunde sätta en liten gardinstång framför och hänga tyget på det. Kanske provar jag det instället för en vit tvättlina med krokar i varje ände. Låter lite lättare.
I mellantiden hittade jag en glasskiva som stått i förrådet i säkert MINST 10 år utan att användas. Kom faktiskt på att vi hade den och tänkte att den kanske kulle passa att lägga uppepå.
Blev ganska nöjd med resultatet!
Nu är det bara tyget nertill som fattas. Kanske kan jag lova att jag ska ta fram maskinen nästa vecka och fixa till det! Vi får se hur det går.